Publicerad 2014-06-20 09:54:16 i ...om vardagen.,
Två nätter i sträckt har jag tillbringat timmar på akuten. Något som vi tror var en allergiskt reaktion på något gav mig, natten efter min derbydömning, en igensvullen hals, kliande och svällande läppar, andnöd, frossa och helt plötsligt höll jag på att svimma. Ambulans på väg. Fick Tavegyl intravenöst och 12tabletter kortison och sen observation i några timmar. Efter kanske 4timmar kände jag mig bättre och fick åka hem - utan mediciner eller nåt. Åkte istället på apoteket mitt på dagen och inhandlade receptfria allergitabeletter. I det här läget var jag tvungen stanna av och ta ett "djupt andetag" för att orka fortsätta gå.Höll till hos syrran för att slippa vara ensam, oron var ganska stor. När hon for på träning så åkte jag till Mia. När vi satt i soffan på kvällen så blev jag mer och mer tungandad. Den här gången orkade jag inte gå tur och retur till köket. Ringer 1177 & åker in igen. Kommer på akuten, dröjer länge innan vi får hjälp - dom har fullt upp. När jag väl får hjälp så SER allt bra ut. Inga trånga luftvägar, bra syressättning osv. Men känslan är förjävlig. Får samma tabletter som sist, fast nu "bara" 10st. Sen får jag en "krya på dig!"-hälsning och skickas hem. Inte ett dugg piggare. (i det här läget är min vän Mia upprörd och jag nära till tårar)När vi går ut till väntrummet så möter vi en undersköterska som jag fått träffa båda nätterna som frågade hur det gick. När jag berättade hur dåligt behandlad jag kände mig och att det inte alls kändes kul att gå och sova då man knappt kan andas and so on så är tårarna ännu närmre. Den här USKan är värd all beröm i världen. Hon om någon verkar förstå mig och tycker att dom gör för lite. Om bara hon fått vara min läkare♡Hemma hos syrran nu iaf. Sjukanmäld till nattens jobb - så mycket hellre som jag hade varit på jobbet och firat midsommar än att ha det så här. Träffade några arbetskollegor i natt på Statoil (ja jag var skithungrig), dom var helt förskräckta och berättade att jag var långt ifrån den Elin som jobbar på deras jobb som varje natt utstrålar glädje och värme. Precis så känns det. Nu blir det iaf ett midsommarfirande i stugan med delar av släkten. Jag gissar att det blir stillasittande, kanske till och med horisontellt läge för mig. Men ska inte klaga. Det finns någon SJUK mening med allt, den här gången kan jag bara inte fatta varför det händer just mig. Själv anser jag att jag är nog drabbad. 
försöker ändå stanna upp och ge leenden till alla runt omkring mig. Försöker att inte tänka på hur jag mår utan bara ta det lugnt och ta hand om min kropp - vila upp mig lite inför kommande äventyr i livet♡
