ELIN LUNDGREN

Det kan stämma att jag älskar alla typer av träning. Att jag tillbringar all min lediga tid på Friskvårdskompaniet för att träna. MEN. Jag har hunnit glömma bort hur f*cking U N D E R B A R T det är att vara ute och springa i den friska luften. Det har gått tre veckor efter operationen och mitt knä höll för att springa 5km. Jag blev varnad för att det skulle blåsa småspik ute, att det skulle vara iskallt och att motvinden skulle vara ganska stark.

men vad stoppar mig?
Tre lager kläder och sen gäller det ju bara att springa så man håller värmen. Enkelt. Så min löprunda ikväll blev den första riktiga löprundan sen i Augusti. Annars har jag bara prov-sprungit och insett att jag haft för ont. Så det här var som sagt var underbart! Jag skrattade i början när jag sprang och det kändes som att jag flög fram. Hann inte med mina egna ben heller då jag körde fartlekar/intervaller mellan lyktstolparna. Allt kändes så bra!

Såhär blev mina tider. 

 

 

Det innebär alltså att jag bara sprang ca 40s saktare än min rekordtid som Average pace. Så det är ju en bra början till att kunna jobba upp ett riktigt bra löpsteg till i sommar.

bjussar på tjusiga bilder. skyltar med pappas vantar som han fick från Lidingöloppet. Tempot kan ha suttit i just dom. Man vet ju aldrig.